Teater Terrier: Hamlet

Publicerad: 04. November 2003 02:00


"Upp stiger orden, tanken stilla står. Ord utan tanke, aldrig himlen når". Citatet är ett av många vi inte fick höra i fredags då Teater Terrier, en av Sveriges kanske främsta fria grupper, hade premiär på Shakespeares Hamlet. Att sätta upp Hamlet är ett vanskligt projekt. Publiken kan dramat, letar citat, har åsikter och förväntningar på formen snarare än att dom förväntas beröras av historien.

 Att se Hamlet, samt ett dussintal andra av våra mest berömda dramatiska verk, handlar tyvärr ofta just om att förundras över formen, rollbesättningen och scenografin. Vi har under åren kunnat se Hamlet som homosexuell, som kvinna, utspelas i ett isslott, som monolog, dockteater mm. Ja, listan kan göras hur lång som helst på ofta desperata och andefattiga försök. Hamlet har med tiden blivit en regissörernas kamp om en allt mer krystad originalitet där den oinvigda publiken ofta hamnat i kläm.

 Som ett mantra har vi dessutom, i programblad efter programblad, läst regissörernas tankar om att placera just sin föreställning i nuet. Något som nästan konstant misslyckats. Förhandsskriverierna kring Teater Terrier har varit de samma. Ambitionen att fånga en ung publik, och att göra en tillgänlig föreställning som speglar dagens samhälle, känns igen. Där upphör dock alla likheter med sina föregångare.

 För att återgå till ovannämnda citat så finns det, även om orden inte är de samma i Teater Terriers uppsättning, en fullt hållbar tanke. Om inte himlen, så når de i alla fall oss i publiken med oanad kraft. Som en svamp har Teater Terrier sugit upp nutida strömningar, både inom teatern och samhällsdebatten. Detta samtidigt som dom kan sin historia. Det blir ingen anti-teater för provokationens skull, snarare en angelägen och underhållande föreställning om lögner och maktmissbruk. Ett blottgörande av den simpla, veliga och patetiska natur dom menar att vi människor utgör.

 På den avskalade scenen finner vi endast ett grönt draperi ackompanjerat av fem teveskärmar. Video och bildteknikens intåg på våra teaterscener har vi kunnat följa de senaste åren. I "Mannen som vann världen" och nu senast i teaterhögskolans övningsprojekt. Ovana och experimentlust genomsyrar många av dessa försök, så även här. Att låta vissa dialoger föras, och tankar tänkas, via skärmarna är stundtals genialt, och stundtals lite famlande.

 Famlande är också, på ett bedårande vis Hamlet, oförglömligt framförd av Anders Karlsson. Komiskt velig och osedvanligt förundrad, för han en sprudlande kamp mot all världens orättvisor. Ut genom draperiet träder hans motspelare i något som blir en överraskningens knockout. Publiken viker sig dubbel av skratt då Drottning Gertrud, gestaltad av Susanne Karlsson, uppenbarar sig som uppblåsta bimbobrud.

 Vid sin sida har hon en utmärkt och ofta dansande Erik Olsson som Claudius, i en imponerande falsk ormlik framtoning. Tätt följd av Dennis Sandin som med avundsvärd säkerhet serverar oss en Polonius att betrakta som en korsning mellan inställsam programledare och skenhelig frikyrkopastor. Detta till trots så blir det inte en tarvlig drift med teaterkonventionerna, utan istället en föreställning där vi under ledning av dessa karikatyrer tar oss ann, inte bara Hamlets kval och drift till upprättelse, utan också allehanda maktmissbruk och förljugenhet.

 Från hallandsåsen giftutsläpp via försäkringsbolagens hyckleri till en parodi på en bitter Ulf Lundell. Aldrig har jag skrattat mig igenom en Hamlet som samtidigt känts angelägen. Till föreställningens brister hör Hamlets och Ofelias relation. I denna fartfyllda föreställning tillåts inte kärleken det utrymme den behöver för att vinna trovärdighet. Även självmordscenen, där Ofelia i en utdragen ritual dränker sig i en diskbalja, känns malplacerad och som ett pålagt effektsökeri.

 När ens tankar dessutom förs till rent scentekniska frågor som hur det skulle gå med golvet och tekniken om hon råkade tappa vattnet, då har regissören misslyckats. Bortsett från dessa knappt märkbara skönhetsfläckar vill jag hävda att med "Hamlet" uppvisar Teater Terrier, på ett befriande och sällan skådat vis, ett grepp som väl fångar vår ironiska tidsålder och hektiska tempo. Och jag medger med ett leende lättat att programbladets ambitioner äntligen infriats.

Michael Högberg

 
HAMLET Av Willam Shakespeare Teater Terrier Premiär fredagen den 31 oktober. Teater 23, Malmö. Regi: Cezaris I rollerna: Anders Carlsson, Susanne Karlsson, August Lindmark, Erik Olsson, Maja Runeberg, Dennis Sandin, Monica Wilderoth Musik: Andreas Grevsten-Danielsson Scenografi: Daniel Åkerström-Steen Ljus: Jens Leeb-Lundberg